http://www.corren.se/asikter/debatt/lat-djurgardsgatan-knyta-ihop-linkoping-6359226-artikel.aspx
Samhällsbyggnadsnämnden har fattat ett beslut om att
påbörja planarbete för att förtäta längs Djurgårdsgatan. Dessa planer
omfattar tyvärr endast gatans centrala delar. Här har man en unik chans
att förlänga innerstaden ut mot universitetet, Vallastaden och Mjärdevi.
Stadsdelarna skulle kunna knytas samman, och samhällets bilberoende och
miljöpåverkan minskas.
I dag fungerar de centrala delarna av Djurgårdsgatan som en typisk stadsgata med sammanhängande tät bebyggelse. Det går att bo, handla och uppehålla sig där utan att vara bilburen. I höjd med Stolplyckan och Kaserngatan ändrar gatan karaktär. Bebyggelsen glesas ut successivt. Slutligen byter Djurgårdsgatan symptomatiskt nog namn till Lambohovsleden, där den har blivit en renodlad trafikled, trots att den inte är mer trafikerad än exempelvis Drottninggatan.
Att man nu vill bygga längs Djurgårdsgatan är bra eftersom den täta stadsstrukturen har korta avstånd till service och kultur. Om vi bor närmre varandra behöver vi inte åka lika långt för att träffas. Helt i linje med detta konstaterar Linköpings trafikstrategi från 2010 att “att gå är det mest sociala färdsättet” och attraktiva gångmiljöer är ”en förutsättning för ett levande centrum och levande bostadsområden.” En sådan strategi minskar även beroendet av transporter, som står för nästan en tredjedel av de totala koldioxidutsläppen i samhället.
Ambitionerna får emellertid inte stanna vid detta. Linköping har nu chans att utöka denna strategi om Djurgårdsgatan får fortsätta som stadsgata till Mjärdevi. I vårt förslag i tävlingen om Vallastaden kunde vi visa på hur detta kan genomföras genom att Djurgårdsgatan förlängs in i Vallastaden via dagens Lambohovsled och bussgatan Linklink, samtidigt som Y-ringen ges en genare väg genom att lokalt flyttas söderut.
Dessa genomgripande förbättringar kan finansieras av exploateringen av den mark som frigörs längs befintlig infrastruktur i centralt läge. Ytkrävande monofunktionella trafikleder görs om till stadsgator. Bostäder och lokaler byggs på dagens buffertzoner mellan biltrafik, gående och cyklister. Detta tillvägagångssätt skulle till och med kunna ersätta planerade stadsdelen Djurgården, som med sin föreslagna utformning och sitt perifera läge kommer att påverka viktiga naturvärden och öka Linköpingsbornas bilberoende.
Linköping har under de senaste åren visat på framsynthet när det gäller förtätning av sin innerstad. Nu har man möjlighet att knyta ihop stadsdelar, ge Y-ringen en genare sträckning och frigöra centralt belägen mark för exploatering genom att förlänga och förtäta längs Djurgårdsgatan. På så vis skulle Linköping även i fortsättningen kunna ligga i framkant i fråga om hållbart stadsbyggande.
I dag fungerar de centrala delarna av Djurgårdsgatan som en typisk stadsgata med sammanhängande tät bebyggelse. Det går att bo, handla och uppehålla sig där utan att vara bilburen. I höjd med Stolplyckan och Kaserngatan ändrar gatan karaktär. Bebyggelsen glesas ut successivt. Slutligen byter Djurgårdsgatan symptomatiskt nog namn till Lambohovsleden, där den har blivit en renodlad trafikled, trots att den inte är mer trafikerad än exempelvis Drottninggatan.
Att man nu vill bygga längs Djurgårdsgatan är bra eftersom den täta stadsstrukturen har korta avstånd till service och kultur. Om vi bor närmre varandra behöver vi inte åka lika långt för att träffas. Helt i linje med detta konstaterar Linköpings trafikstrategi från 2010 att “att gå är det mest sociala färdsättet” och attraktiva gångmiljöer är ”en förutsättning för ett levande centrum och levande bostadsområden.” En sådan strategi minskar även beroendet av transporter, som står för nästan en tredjedel av de totala koldioxidutsläppen i samhället.
Ambitionerna får emellertid inte stanna vid detta. Linköping har nu chans att utöka denna strategi om Djurgårdsgatan får fortsätta som stadsgata till Mjärdevi. I vårt förslag i tävlingen om Vallastaden kunde vi visa på hur detta kan genomföras genom att Djurgårdsgatan förlängs in i Vallastaden via dagens Lambohovsled och bussgatan Linklink, samtidigt som Y-ringen ges en genare väg genom att lokalt flyttas söderut.
Dessa genomgripande förbättringar kan finansieras av exploateringen av den mark som frigörs längs befintlig infrastruktur i centralt läge. Ytkrävande monofunktionella trafikleder görs om till stadsgator. Bostäder och lokaler byggs på dagens buffertzoner mellan biltrafik, gående och cyklister. Detta tillvägagångssätt skulle till och med kunna ersätta planerade stadsdelen Djurgården, som med sin föreslagna utformning och sitt perifera läge kommer att påverka viktiga naturvärden och öka Linköpingsbornas bilberoende.
Linköping har under de senaste åren visat på framsynthet när det gäller förtätning av sin innerstad. Nu har man möjlighet att knyta ihop stadsdelar, ge Y-ringen en genare sträckning och frigöra centralt belägen mark för exploatering genom att förlänga och förtäta längs Djurgårdsgatan. På så vis skulle Linköping även i fortsättningen kunna ligga i framkant i fråga om hållbart stadsbyggande.
